X
GO

Omsorgspersonal fortbildas i svenska

Kursdeltagaren Marta: "Vi behöver det här"

De är vårdbiträden och personliga assistenter, jobbar på äldreboenden och i hemtjänsten. Alla har de en sak gemensam: som nyanlända med bristande språkkunskaper behöver de förbättra sin svenska. Det har de fått chansen till i ett unikt samarbete mellan Åsa och Vingåkers kommun.

Två gånger i veckan under hösten har de träffats i Humlegården. En trappa upp i äldreboendet har omsorgsvardagen rullat på lika intensiv som vanligt. Nere i källarlokalen Källan har det i lugnt tempo tränats svenska – med fokus på vård.
En angelägen möjlighet, har det visat sig. Personalgruppen som samlats runt Källans konferensbord hamnar dagligen i situationer som sätter deras språkliga förmågor på prov.
– Kommunikation är en viktig sak när man jobbar med människor som vi gör. Vi behöver det här, säger kursdeltagaren Marta Alemayo Haile.

Närmare 20 anställda i Vingåkers kommunala omsorg deltar i fortbildningskursen som leds av Åsa folkhögskolas lärare Anita Eriksson.

I takt med det ökande behovet av arbetskraft inom vård och omsorg, har antalet utlandsfödda i personalen blivit fler.
– Vi hade inte klarat oss utan den resurs som de nyanlända är. Svårigheterna visar sig när de börjat jobba. Att kunna läsa svenska är en sak. Man måste också kunna kommunicera med, som i det här fallet, äldre.
Det säger Dag Wallströmer, socialchef i Vingåkers kommun. Språkförbistringen inom framför allt äldreomsorgen är inget problem unikt för Vingåker. Det är en riksangelägenhet, och hänger samman med kommuners och regioners skenande efterfrågan på personal.
– Erfarenheten visar att traditionell SFI-utbildning inte fungerar i detta sammanhang, säger Wallströmer.
Vingåker har provat olika modeller för att motverka språkbristerna. Samarbetet med Åsa folkhögskola avsåg ursprungligen en 20 veckors svenskakurs inriktad på kommunikation inom vården. Deltagarna har kunnat gå den på betald arbetstid.
– Detta är en utmaning vi inte kan lösa utan att det kostar, konstaterar Wallströmer.

Kursen leds av Anita Eriksson, som innan hon började undervisa på Åsa arbetade som undersköterska i många år. Den erfarenheten har deltagarna uppskattat.
– Hon vet precis vad vi behöver, säger Esperance Kwizera.
– Det finns hur mycket som helst att träna på, konstaterar Anita Eriksson. Vi har tillsammans försökt hitta olika situationer i vardagen där personalen upplever att språkbristerna leder till missförstånd.
Dessa situationer är många och komplexa. Kursdeltagarna lyfter fram exempel på ord eller uttryck som för dem är främmande och ibland obegripliga. För den som första gången hör uttryck som att ”kasta vatten” eller ”ha skinn på näsan” är det inte lätt att förstå vad som menas.
Att ha en nära, återkommande kontakt med brukarna underlättar kommunikationen – men inte alltid.
– Vi har en brukare som använder teckenspråk. Vi har lärt oss med tiden vad hen menar. Ändå uppstår många svåra situationer, säger Bassel Baqloleh.

Anita Erikssons erfarenhet av att ha arbetat inom vård- och omsorg uppskattas av Bassel Baqloleh, Hamad Hassan Moley och de andra kursdeltagarna.

Bland det svåraste, tycker majoriteten av kursdeltagarna, är den skriftliga dokumentationen som ingår i arbetet. Vårdspråket innehåller en mängd komplicerade ord som rör sjukdomstillstånd och anatomi. Snårskogen av förkortningar som UVI, SSK, VB, LSS och MAS ställer också till problem.
– Det är jättebra att vi tar upp det till diskussion och får lära oss vad förkortningar betyder, tycker Hamad Hassan Moley.
Vid kurstillfällena har gruppen arbetat mycket med ord och uttryck som rör människokroppen och dess funktioner. De har fått bokstavera svåra ord, övat på grammatik och tagit diktamen. Deltagarna har tränat en- och tvåvägskommunikation, och läst och diskuterat skönlitteratur med koppling till vård och omsorg.
En viktig del av kursen har varit att reflektera kring och diskutera problem och erfarenheter som deltagarna själva lyft. Det behöver inte alltid handla om språksvårigheter kopplade till vårdsituationer.
Meles Tesfai berättar om sin stora förvirring när en brukare bad honom hämta en dammsugare som avslutning på frukosten. Han visste då inte att det finns en sötsak med det namnet, och kunde för sitt liv inte begripa varför brukaren ville ha en städapparat till frukosten.

Yordanos Gebremikal och Rahel Mhretab övar ord för olika kroppsdelar. Kursen ger utrymme både för kunskaper och skratt.

Gruppen skrattar åt berättelsen. Flera av dem har varit med om liknande dråpligheter, men också situationer där språkbristerna lett till missämja och klagomål.
Något av det svåraste, tycker gruppen, är kommunikationen med brukarnas anhöriga.
– Telefonsamtal med anhöriga är bland det värsta. De förstår inte alltid vårt uttal, säger Simret Netserab Adhanom.
– Och vi förstår inte alltid deras, inflikar Marta Alemayo Haile. De kan prata på dialekt eller pratar väldigt snabbt och då är risken att vi missförstår. Det är ett stort problem om vi säger okej till något vi inte förstår och sedan gör vi ingenting eller gör fel. Det kan faktiskt bli en katastrof.

Diskussionerna i kursen glider emellanåt in på svåra och allvarliga ämnen. Hur uttrycker man sig till exempel på bästa sätt till anhöriga när en brukare har gått bort?

Flera av deltagarna uttrycker att Åsas kurs varit värdefull för dem och att de fått många nya kunskaper. Dock kommer den inte att kunna fortgå det antal veckor som från början planerades. Det beror på att regeringen i statsbudgeten för 2023 tagit bort det anslag som finansierat Åsas del av insatsen.
Dag Wallströmer tycker att samarbetet med skolan varit spännande. Han hade inte uteslutit en fortsättning om det varit möjligt.
– Nu hattar ju staten fram och tillbaka med finansieringen av folkhögskolorna. Det är hopplöst att få till en långsiktig och seriös planering. Och det är vad den här situationen kräver: långsiktiga insatser. Vi befinner oss i en allvarlig situation som kommer att bli värre.

Print
Publicerad: dec 6, 2022,
Kategorier: Aktuellt,
Författare: Henrik Wising
Taggar:
Tillbaka