Hana Al-Khamri inspirerar till fortsatt kvinnokamp
Röda havets strand i Jidda kan ses som en vattendelare. På ena sidan står en flicka, från födseln bunden till patriarkatets förtryck. På andra sidan står en vuxen kvinna, i flera avseenden frigjord från manssamhällets bojor. Bådas namn är Hana Al-Khamri.
Hana Al-Khamri berättade med humor, allvar och eftertanke om sina erfarenheter som kvinna och journalist i ett patriarkat.
Under Arabiska våren för 13 år sedan kom hon som politisk flykting till Sverige från Saudiarabien. I dag är journalisten och författaren Hana Al-Khamri en flitigt anlitad föreläsare, vars budskap om jämlikhetskamp och kvinnors lika rättigheter ofta tar avstamp i hennes reportagebok ”Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia”.
Den hade hon med sig i packningen också när hon inför Internationella kvinnodagen besökte Åsa folkhögskola; boken och tre oväntade systrar: Ester Blenda Nordström, Elin Wägner och Karin Boye.
– Många undrar nog vad de har med mig att göra? Vi kommer från olika kulturer, har olika religioner och är verksamma under olika tidsperioder.
Svaret skulle Hana Al-Khamri återkomma till. Men först presenterade hon åhörarna i skolans danssal för sin saudiska bakgrund. Bilden hon gav av uppväxten i den fattiga delen av kuststaden Jidda präglades av en allomfattande könssegregation, upprätthållen av ett järnhårt patriarkat i en diktatorisk stat.
Hana Al-Khamri gav flera exempel på hur segregationen kunde yttra sig. Ett berättade om hur hon som flicka och ung kvinna var förbjuden att bada vid hemstadens Röda havsstrand. Det svalkande vattnet var förbehållet stadens män och pojkar.
Hana var däremot fri att ägna sig åt sin favoritsyssla: att läsa. De tummade second hand-böckerna hon slukade, hade hon kommit över på marknaden där pappan drev en liten butik. Hon läste saudiska exilförfattare. Kafka. de Beauvoir. Marx. Först senare i livet förstod hon att många av böckerna räknas som klassiker.
– Jag älskade att läsa och skriva. Min törst efter att få skriva växte bara mer och mer.
För att försöka förverkliga drömmen om att efter gymnasiet bli journalist, tvingades hon ta till olika tjyvknep. Till slut lyckades hon bluffa sig in på en tidningsredaktion som var lika könssegregerad som resten av samhället.
Föräldrarna var stolta över att i fem år se henne sätta familjens namn i tidningen. Men att som kvinna vara verksam som journalist i ett diktatoriskt manssamhälle var svårt, beskriver hon.
I sin bok har Hana intervjuat ett dussin kvinnliga, saudiska journalister som trots sina olikheter förenas både av kärleken till journalistiken och utmaningarna de tvingas tackla – bland annat som omyndiga. I Saudiarabien är männen kvinnors förmyndare och bestämmer till exempel över deras möjlighet att yrkesarbeta och röra sig i samhället.
– Jag ville skriva boken för att det i ett patriarkat är männen som skriver historien – och då inte skriver kvinnors historia såsom dessa skulle önska.
I Sverige har Hana fått fler kvinnliga förebilder. Landets första undersökande reporter Blenda Nordström, poeten Boye, Wägner som slogs för kvinnlig rösträtt. Dessa kvinnor tvingades på sin tid kämpa mot ojämställda villkor och ett manligt förtryck som påminner mycket om det Hana upplevt i nutid.
– Oavsett kontext, är kvinnors längtan efter frihet och att få bli behandlade som likvärdiga människor densamma. Jag blir tagen av deras kamp och historia, säger hon.
Det är en kamp som måste fortsätta, uppmanar Hana Al-Khamri som vid ett tillfälle i sin egen livshistoria reste tillbaka till Jidda på besök.
Det första hon gjorde?
Hon gick till barndomens strand och badade i havet.