Folkhögskolan viktig inspirationskälla till Axel Hellbys författarskap
Från det första, trevande försöket tog det Axel Hellby nästan 25 års skrivande att uppnå drömmen. Nu har Åsaläraren äntligen debuterat som romanförfattare – och tackar folkhögskolan för inspiration.
I Åsas skolkorridorer och Zoom-möten är Hellbys indiepoppiga gestalt kanske främst förknippad med Läraren Axel. Efter flera år som språkpedagog på Allmän kurs, leder han nu en utbildning närmare hans konstnärshjärta: Skriva bok – från ax till limpa.
– Det verkar som att skrivandet överlag upplevt en boom under pandemin. Vi fick runt 65 sökande till 18 platser. Kursens första halvår har varit superkreativt och väldigt roligt, beskriver Axel.
Flera av hans kursdeltagare har kommit långt med sina drömprojekt som författare. Men deras lärare ligger steget före.
Den 16 juni släpptes Författaren Axels romandebut. Sönderfall – ”om kärnkraft, våld och vanligt folk” – har fått god respons och ges i slutet av augusti även ut som ljudbok. Uppföljaren Kritisk massa är redan skriven och under förlagsredigering.
Axel måste vara alldeles till sig av debutantlycka – eller?
– Känslan är faktiskt inte så stor. Jag har varken haft någon releasefest eller skålat i champagne. Kanske är det för att jag hållit på så länge, funderar han med ett luttrat leende.
Axel må vara romandebutant. Men han har skrivit både länge och mycket, och med pennan/ordbehandlaren rört sig i flera olika genrer och sammanhang. Han har skrivit läromedel och en barnbok, bloggat och översatt, skrivit essä och samlat bylines på hög som chefredaktör och skribent på digitala tidskriften Trakten.
– Det är alltid roligt att skriva, oavsett vad som händer med materialet.
Vid sin första trevande ansats att skriva fiktion i romanformat var han 21 år. Det misslyckades, liksom fler försök sedan dess. Men drömmen om att få en skönlitterär långläsning antagen av ett förlag har hängt kvar.
Sönderfall med dess uppföljare är inte nödvändigtvis hans drömprojekt. Han föredrar att se på den som ett experiment, då den är hans första allvarliga försök att skriva spänning.
– Jag närmade mig genren genom att läsa några spänningsböcker. Några var inte bra alls. Andra var bättre och inspirerade mig. Sedan har jag använt mig av testläsare för att pröva om jag var rätt ute. En av dem var min mamma. Av henne fick jag underkänt för bokens slut.
Innan förlaget Lava nappade, fick Axel flera tack-men-nej-tack att förhålla sig till. I dag är han tacksam mot de förläggare som bemödade sig med att motivera refuseringarna.
– Är det något jag tycker att jag lärt mig under den här processen, så är det att redigera texten! Man får inte vara alltför förälskad i sina formuleringar eller figurer.
Karaktärerna i Axels romanvärld lever i den fiktiva sörmländska kommunen Hundberget. Han beskriver dem som alldeles ”vanliga” människor, som under den rafflande berättelsens förlopp utsätts för högst ovanliga och dramatiska händelser. För Axel var det självklart att förlägga berättelsen i Sörmland. Att bo och verka här är kreativt stimulerande, tycker han.
– Hela landskapet är spännande – och fullt med vanligt folk, oavsett om de är födda i Syrien, Bettna eller, som jag, i Boden.
Axel Hellby lyfter fram Åsa folkhögskola som en avgörande inspirationskälla till författandet. Han kom till skolan som vikarie på vårkanten 2014, och minns ögonblicket då han steg av bussen på Landsvägsgatan som en uppenbarelse; mötet med naturen, skolatmosfären, folkbildningslivet.
– Jag hade nog inte skrivit romanen om jag inte jobbat på Åsa. Här har jag mött människor som vågat öppna nya dörrar i livet, här har jag blivit bekant med länet och landskapet – och inspirerats av det. Det har varit min smala – eller breda! – lycka.